Här kommer en fylligare rapport från vår tur till Värmland. Vi började alltså med att stanna till hos kennel Freckles för att trimma Selma. Alltid lika trevligt att besöka flocken.

Sedan fortsatte vi till Storängens camping i Ransäter. Vi tog en skön kvällspromenad.

Vi gick på Erlandervägen och kom fram till Erlandergården. 

Så fick vi lite kultur på vägen. När vi skulle gå tillbaka började kyrkklockorna i Ransäters kyrka klämta för fullt!

Selma blev lite förskräckt men vi stod kvar på avstånd och lyssnade på oljudet.

Vi fick en fin kväll. När det var dags att lägga sig var det inte mycket plats till matte.

I fredags morse åkte vi till Selmas födelseplats i Lakene. Vi stannade på bron över Klarälven och njöt av utsikten.

Vackert åt båda hållen!

Framme hos Anita och Gunnar och alla härliga vovvar. Husse hälsar på Selmas mamma Annie.

Vi gick en sväng för att rasta av Selma. På vägen såg vi ett spår!

En älg hade just passerat och Selma undrade vart den tagit vägen.

Efterhand kom det flera hundar. Vackra Jerry från Norge och Selmas vackra halvbror Wilson.

En joker i leken smög sig in i bilden!

Alla är så fina!

Båda uppfödarna hade varsin valp, Carinas Lisen och Anitas Lina. Härligt med Welshvalpar!

Till någras stora lycka fanns en bäck på tomten!

Såå kul det var!

Härligt med en svalkande lerinpackning!

Nu ville vi inte få kramar av vovvarna, på ett tag i alla fall! 

När det var dags för lunch var hundarna först till bords!

Det var precis lagom varmt och maten smakade så bra! 

Efter maten var det dags för ringträning.

Alla var så duktiga! Topsy var domare. Uppställning för avelsgruppen.

En lektion i trimmning. Jerry fick vara modell. 

Solen kom fram och vi drogs till skuggan. Valparna började bli trötta.

Husse och Gunnar hade lagt viltspår som de som ville prövade på. Selma tog alla fyra spåren sist och tog med klövarna.

Så mallig hon är! Hon tog spåren jättefint!

Sedan provade vi på lite rallylydnad.

Skyltarna flyttades lite då och då. Någon tog klossarna som de satt fast på. Här är bildbevis!

Finns det något härligare än en Welshvalp i knät?

Efter en super trevlig dag i Lakene körde vi förbi utställningsplatsen och satte upp vårt tält. Det hade redan kommit många bilar.

Vi fick en bra plats nära ringen.

När det drog ihop sig för Welsharna gick husse och bytte om. Vi ville testa om kläderna har betydelse för resultatet.

Så fin han blev!

Först ut var killarna!

Etta blev Wilson till höger.

Sedan var det Selmas brorsa Zekes tur.

Det gick bra för honom också.

Så Selmas tur!

Hon och husse skötte sig så bra!

Husse tog de rätta älgkliven med bravur!

Och visst tycker vi att Selma är vackrast! Hon fick Very good i alla fall och det är ju bra det med.

Domaren däremot såg tydligen en Pit-Bull när hon tittade Selma i ögonen. Hon sa att Selmas stora runda ljusa ögon gav henne ett hårt uttryck. Welshen skall ha ett milt uttryck. Domaren är nog den första vi hört säga så! Det förlåter vi henne aldrig! Selma som är såå mjuk o go!

Dags för avelsgrupp. Det var två grupper som tävlade.

Efter lite justeringar kom våra hundar på plats.

Sååå vackra!

Den andra gruppen....

...vann! Domarens kritik för vår grupp begrep vi oss inte på alls! Smaken är som baken delad, fick vi i alla fall bekräftat denna lördag!

Kaos utbröt när det var dags för bästa uppfödargrupp. Inte hade någon av oss koll på vilka som skulle ingå i den!

Husse och Selma gick in i ringen men blev utmotade av ringsekreteraren. (Vi tror att hon tog husse för uppfödare p.g.a kostymen). I stället gick Gunnar in med mamma Annie (som inte skulle vara med).

Jösses vilken soppa det blev! Men så vi skrattade efteråt. Huvudsaken är ju att man har roligt och det hade vi!

Nu är vi hemma efter ett härligt äventyr i Värmland!