Nu är det inte ljust länge. I morse sken i alla fall solen på oss.

Attans, sa Selma! Ett staket för mycket här!

 Efter en bit mötte vi Ceasar, det var länge sedan!

Tråkigt nog på fel ställe. Det fick bli en snabb hälsning.

Nere vid ån valde vi att gå upp i solen vid kanalen.

På denna sidan av slussen är det i alla fall lite vatten. Några änder hade vaknat...

...men inte alla!

Uppe vid torget stötte vi på kajan med den skadade vingen.

Vi såg den redan förra året så den verkar klara sig rätt bra.

På hemvägen mötte vi först Axel.

Nästan hemma mötte vi Annika som var på väg ut. Selma ser henne på långt håll.

Nu mörknar det såå tidigt. Men håll ut! I morgon är det "bara" en månad tills det vänder. Då blir det ljusare igen!