I morse gick vi längs kanalen. Plötsligt såg Selma en trappa som hon gick upp för och ner för.

Hemma har vi inga trappor så det måste vara en medfödd talang. Det var nästan översvämning i ån av allt smältvatten.

Selma är inte rädd om livet. Nyfiken på allt!

Till mattes stora förskräckelse går hon utan vidare fram till kanten.

Till eftermiddagskaffet blev det tårta som Selma fick smaka. Det var ju hennes förtjänst att det blev en. Hon hoppar fortfarande inte upp själv i soffan.

I kväll var vi hos veterinären och vaccinerade Selma.

Hon var jätteduktig! Veterinären tyckte att hon var lagom i hullet. Vi passade på att väga henne också. Hon vägde 7,2 kg. så nu blir det 14,4 cm Banminth till kvällsmaten. Så är hon avmaskad också.